En dag visade Jocke oss Sydney! Jocke har knappt varit hemma i Sverige sedan vi alla slutade gymnasiet sa det var ett roligt aterseende. Har kommer lite bilder:
Utsikten mot polen
Rummet och koket
Jocke close up
Jocke och Thomas i Sydney Harbour
Fler bilder fran Sydney:
Detta ar en “independece-day-vy” fran ett hogt torn mitt i staden
Sydney downtown skyline
Halva STS framfor Operahuset. Karro, Markus, Fadder-Linus, Thomas och Malin
2008-02-15
HELLO FRIEND!
WE ARE A CLASS FROM SWEDEN,
33 PYPILS AND 2 TEACHER.WE WORK
IN THE 3:A GRAND IN THE PRIMARY SCHOOL.WE ARE FOLLOWING TWC YOUNG MEN.(ON THE INTERNETT)ON THEIR WORLD TOUR.IF YOU FIND THIS LETTER “PLEANE” WRITE US A POSTCARD, STIGTOMTA SKOLA (LINNEA KARLSSON.)SKOLVÄGEN 4 61055 STIGTOMTA SWEDEN.
Detta ar flaskposten som vi ska kasta i vattnet vid nagat bra tillfalle! Ha det bra hemma! Nu drar vi norrut langs Australiens Ostkust!
Da var vi i Australien!
Utresan fran Kambodja gick bra trots att vi hade mutat oss in i landet. Vi mellanlandade i Kuala Lumpur igen dar vi inte hittade ngt boende sa vi sov pa flygplatsen. Thomas ar fortfarande trott :-) Eftersom vi inte hade ngt att gora pa kvallen gick vi till ettt 5 stjarnigt hotell och lanade deras spa som var oppet 24h om dygnet. Det betydde att vi var helt ensamma med 4 jakutzis 1 stor pol och i princip hela gymmet! Riktigt nice! Tack Limpan for tipset (Pan Pacific hotel).
I Sydney ar allt svindyrt. Vi har hunnit klara av Operahuset och Bondibeach. Imorn ska vi pa marknad. Har hanger vi med Malin och Karro samt varan gamla nollningsfadder som dok upp helt utan forvarning pa varat hostel. Varlden ar aterigen valdigt liten som sagt!
Det jobbigaste har ar annars att eftersom allt ar sa dyrt maste vi laga varan egen mat. Malin och Karro hade atit ute 4 ggr under de 6 veckor som de varit har. Jag och Thomas har atit ute varje maltid under tiden i Thailand och Kambodja. Ikvall ska vi laga kottbullar!
Har forresten skaffat telefonnummer har ocksa. (De ska borja fungera under dagen)
Markus: +61 404359976
Thomas: +61 449096756
(Edit kl 05:00 GMT+1 den 21 februari)
Glomde forresten skriva att jag lyckades kopa insulin hur latt som helst i Kambodja ocksa. Detta eftersom allt mitt insulin har blivit forstort :-( Det var bara att ga till narmsta lilla halsokostbutik runt hornet sa hade de alla varldens insuliner att valja pa. Det var dock svindyrt, ca 40 dollar for en veckodos. Jag vantar nu pa nytt inslulin fran Sverge fran slaktingar.
Jaha, da var fem hektiska dagar i Kambodja snart slut. Det har gatt fort och varit tamligen omvalvande, minst sagt. (Mackan har ju redan sammanfattat lite av vara aventyr nedan.)
Idag tog var trogne tuk-tuk-forare ut oss till Killing fields for att se minnesmonumentet och massgravarna efter Khmer Rouges vansinniga styre. Pol Pot ville ta Kambodja tillbaks till “year zero” for att pa sa satt bygga ett nytt kommunistiskt samhalle fran grunden. De avrattade var intellektuella, diplomater, formogna manniskor… i stort sett alla som kunde utgora ett hot mot regimen. Nar vi strosade runt i detta trots allt vackra omrade sa borjade en liten grupp kambodjaner tala med oss. De var en frivillig larare och ett gang 20-aringar som besokte Killings fields i studiesyfte. Det blev mycket glada nar de fick prata med oss och ova sin engelska, och de kom att fungera som vara guider under besoket. Lararens pappa (och likval var tuk-tukforares pappa) blev avrattad under Khmer Rouges regim. Han hade tagit med studenterna dit for att visa den nya generationens kambodjaner hur kriges fasor ser ut.
Vi pratade ocksa lite politik och jag fick hora att Sam Raimsey (som anklagade den sittande regeringskoalitionen for korruption 2004 och sedan blev tvungen att fly landet) nu var tillbaks och att han var mycket popular bland det kambodjanska folket. Det lat som att framtiden ser ljus ut for kambodja. Vi blev ocksa inbjudna att halsa pa hos lararen, tyvarr hade vi inte riktigt tid med det.
Efter besoket pa Killings Fields sa akte vi in till Toul Sleng Genocide Museum, a.k.a”Prison 21″. Har holls en del (ca 17000) av de intellektuella fangslade och forhordes/torterades. Av de 17000 som passerade genom fangelset kanner man bara till 10 overlevande. Ja, ni forstar. Var dag var ganska tung for sinnet.
Summa summarum: Kambodja har ett mycket trevligt, pratglatt och stolt folk (sarskilt over Angkor Wat!) men manga ar fortfarande mycket fattiga.
Perfekta forutsattningar for den aventyrslystne backpackern med andra ord. 
Ok har kommer en snabbrapport fran kambodja! Vi akte pa varldens samsta vag hit. 11 mil tog mer an 4 timmar och for forsta gangen i livet har vi flygit i guppen med en taxi! Det gar inte att beskriva hur dalig vagen var. Vi sag flera bilolyckor pa vagen.
Val har ar boande riktigt bra och billigt med maten ar forhallandevis dyr. Vi misstanker att vi betalar turistpriser for den. Folk ar dock valdigt snalla.
Igar besokte vi angorvat som ar varldens storsta religiosa plats. Massa coola tempel osv. Vi akte dit med vara tuktukchaufforer som ocksa ar riktigt coola. Bada ar infodda kambodjaner och har varken sett eller ens varit utanfor landet. Vi delade ocksa tuktuk med tva roliga homosexuella spanjorer, grymma pa att pruta och pa att snacka skit haha.
Idag hangde jag och Thomas med varan chauffor ut till forst en shootingrange dar vi testade att skjuta med AK47. Det var inte alls samma rekyl som vi trodde att det skulle vara men ganska roligt anda. Dock valdigt dyrt, en dryg dollar per skott!
Sedan var vi pa ett landminemuseum ocksa mycket intressant. Det dor fler an 700 personer har varje ar pga av landminor. Vi besokte aven hans familj mitt ute pa landsbyggen dar vi fick lite mat och vi bjod fattiga barn pa godis! Rikitgt hafftigt.
Senare provade vi ocksa att ata orm (smakade lite sott) och vi at ocksa massa konstiga fiskar.
En annan rolig grej ar att chaufforen bor precis brevid en krokodilfarm och han berattade att han ofta vaknade av ljuden fran den. Han betalade 1 dollar per natt for rummet som dessutom ligger vagg i vagg med en lagenhet som hyrs av ladyboys.
Som om detta inte vore nog har vi kopt typ tusen vykort och en massa armband osv av fattiga barn. Vi vet dock inte om det ar bra att kopa av dem eftersom de da kanske saljer grejor istallet for att ga i skolan. Det basta vore antagligen att bara ge barnen mat. Kambodjas landsbyggt ar riktigt riktigt fattig!
Ok detta var en snabbt inlagg. Imorn drar vi till Pnom Penh, Kambodjas huvudstad! Vi far se vad som hander dar!
Over and out fran Markus och Thomas som bada aven har kopt massa billiga snygga Rolexkopior att ta med hem!
Imorn drar vi till Kambodja! Landet dar vi inte far ga utanfor vagarna pga av landminor, landet dar Thailands motorvag slutar i en grusvag eftersom kambodjas flygbolag har mutat regeringen att inte asfaltera vagen. Landet dar vi fortfarande kommer kunna uppleva det riktiga aventyret…!
Hang med har pa bloggen nar vi lotsar er genom djungler och floder, over berg och dalar!
En liten kommentar om Bangkok kanske ocksa kan vara pa sin plats! Staden ar mycket lugnare an vad vi trodde, och faktiskt renare ocksa aven om smogmolnen ligger tunga over staden. Har har vi atit gott, handlat billigt och spanat in tempel samt festat. Detta med framforallt tre personer Lisa, 27 ar fran Helsingborg, stortskon och asglad som tog dykcert med oss pa Koh Tao och sedan hangde pa oss till Bangkok. Vi saknar henne redan eftersom hon drog vidare idag! De tva andra ar Helen och Karolina fran Karlstad som vi traffade redan i Phuket och som sedan helt plotsligt dok upp pa en gata mitt i 6 miljonersstaden Bangkok. (Varlden ar liten) Ocksa stortskona!
Sammanfattningsvis kan vi saga detta med vad vi laste pa en stor reklamskylt “It isn’t about how far you travel it’s about the people you meet”
Markus och (Thomas) just nu fran Bangkok City.
Sa da har aven jag, Thomas, letat mig fram till en Internet-oas. Mycket har hant sedan sist. Jag ser dock att Markus ar en ivrig dagbokskrivare och darmed har hallit fanan hogt!
Igar var sista dagen på Open Water Scuba Diver-kursen och jag kan nu titulera mig certifierad dykare! Vi har har varit ett gäng på fem glada: två britter, James och Kate, samt tre svenskar, jag, Lisa och Benjamin. Vi har haft en fantastisk instruktör i Paul från England som var mycket tålmodig och mycket pratglad. De första dyken gjorde vi i Japanese garden (se bilden till vänster) som är en dykplats strax utanför ön Ko Tao dar vi befinner oss nu. Vi fick öva lite basic skills som att kunna hitta neutralt flytläge under vatten och att tömma masken på vatten (det sistnämnda är lite läskigt när man sitter på knä vid tolv meters djup…).
Det tredje dyket var det häftigaste. Vi var då ute vid Chumpton Pinnacle som ligger mitt i havet mellan fastlandet och Ko Tao. Vi gick upp tidigt, tidigt på morgonen för att vara säkra på att vara de första dykarna på plats. Det var ganska stora vågor vilket gjorde nedstigningen vinglig. Man blev också lite extra nervös när Paul satte handflatan vinkelrät mot pannan (vilket signalerar haj) efter endast ca 3 meters nedstigning! Totalt fick vi se drygt tio hajar, ett otal barracudor och mycket mycket mer. Vi var ner på 21 meters djup. Nar vi kom upp berattade Paul att han faktiskt hade fatt en nagot okad hjartslagsfrekvens nar han sag hur mycket haj det var. De ar i vanliga fall ofarliga men han var orolig att deras antal skulle gora dem overmodiga. En utav dem simmade bara nagon halvmeter ifran Lisa… Ja, det var spannande som ni kanske forstar. 
Ta dykcert vill jag rekommendera till alla, det ar en grym upplevelse.
Nu ska vi dra oss tillbaks mot vart dubbelrum for lite rekreation. Jag hoppas ni har det bra dar hemma!
Thomas
Hejsan klassen hoppas ni har det bra i Stigtomta och tack för alla svaren. Nu vet vi vad monsun är och vi vet också varför månen ligger ner!
Vi hörde att ni flyttat lektionerna till Engelskan och till fredagar. Vi tänkte därför föreslå att ni om ni hinner och vill naturligtvis skriver några brev på engelska som jag och Thomas sedan kan stoppa ner i en flaska och skicka iväg som flaskpost från något av ställena vi besöker! Detta vill vi själva göra men vi vet inte riktigt vad vi ska skriva så ni kan ju lika gärna skriva så kan vi skriva ut papprena, lägga dem i en flaska och kasta dem i havet!
Vi kommer ju senare under resan att besöka ganska öde platser i Stilla havet tex och med de vattenströmmar som går runt jorden har jag en känsla av att en flaskpost kan dyka upp nästan var som helst i världen!
Vi har skaffat Thailändska kontantkort till våra telefoner så att ni kan ringa oss med Skype out (kostar mindre än 1 krona per minut tror jag). Vi vill gärna prata med er där hemma:
Markus +66 835969109
Thomas +66 836402807
Efter campingen drog vi vidare till PhiPhi islands. Det är paradiset som backpackerna tog över på sjuttiotalet och som nu har har erövrats av turisterna. Det är dock långt ifrån lika turistigt som exempelvis Phuket så vi båda trivdes riktigt bra här. Vi hade hört att det var dyrt så vi tänkte bara stanna över dagen men vi gillade stället så mycket att vi blev kvar i en hel vecka.
Själva staden ligger på en 300m bred och 800m lång strandremsa som är kanske max 5 meter hög, mellan två stora berg. Detta gjorde att precis hela staden försvann när den 10 meter höga Tsunamin kom. Detta syns överallt med skräp och trasiga byggnader osv. PhiPhi var också känt för sina fina korallrev precis vid stranden med det är bara döda koraller överallt nu efter Tsunamin. Man måste ut ganska långt för att hitta korallreven och det var precis vad jag och Thomas gjorde en dag genom att hyra en kajak!
Det första stället vi bodde på var en bungalo i bergen. Vi flyttade dock ganska snart då vi varje morgon blev väckta av märkliga ljud runt kl 6. Det visade sig att det var apor som hoppade omkring på plåttaken. Dessa apor är dessutom farliga, jag höll på att bli attackerad en dag när jag gick hem till bungalon lite före Thomas. Helt plötsligt spärrade 2 apor vägen och jag tog upp kameran för att börja fota dem. Jag ångrade mig strax då de började väsa och visa tänderna samtidigt som 4 apor till dök upp bakifrån och ytterligare ett par hoppade ner från träden brevid. Jag fick panik och berädde mig på att slåss! Då kom dock en thai som verkade kunna prata med dem och han sa åt dem att försvinna vilket också skedde. Saved by the bell.
Vi var också på den kända Reagge bar här. Dåligt med Reaggemusik men mitt på stället finns en stor thaiboxningsring som vem som helst får gå matcher i. Vi har alltså sett fulla svenskar åka på riktigt mycket stryk av proffesionella thaiboxare. Bra underhållning!
Vi besökte också beachernas beach “The Beach” eller Maya bay som den heter här. Det är stranden från filmen the Beach. Hur fin som helst och hur packat med turister som helst också. Som man kan läsa i the loonely planet. The beach is so beautiful you could cry, but you could also cry beacuse of all the speedos. Dessa hemska badbyxor som alla japaner tycker är oerhört snygga.
Japanerna är förresten ett kapitel för sig. De rör sig alltid i grupp minst 20 personer i varje grupp. De hyr de snabbaste båtarna de kan hitta. De bor på de lyxigaste ställena (så man ser dem bara stränderna) De springer alltid runt med flytväst och ser väldigt löjliga ut när de dessutom inte tar av sig varken snorkel cyklop eller simfötter. Tänk er själva 20 japaner på stranden som alla springer runt på detta sätt och gör konstiga ljud. Man undrar ibland vart man kommit.
I övrigt snorklade vi mycket här. Det är verkligen som att simma i ett akvarium. Thomas funderar på att köpa ett undervattenshus till kameran, det vore roligt så att vi kunde få upp lite bilder på detta!